Alltså. Ormberget. Det finns en värmestuga där, öppen året runt, och förr i tiden hade den väldigt sunkiga toaletter. Smutsiga, inget papper, ingen tvål, bara kallt vatten. Äckliga alltså. Men nu! Ombyggt! Fräscht klinkersgolv, nya vitvaror, massa papper, tvål, vatten i alla grader. Halleluja! Pricken över i, jag utnämner Ormberget till Sveriges bästa anläggning. För ja, spåren har i alla år varit fantastiskt välhållna.
Jag var där i em. Det har regnat och spögregnat hela dagen, även igår, så jag for dit i en lucka med fint väder. Började ändå regna när jag hunnit första halva varvet, jag blev plaskigt genomblöt. Men det var varmt regn och jag fortsatte springa och tog 2 varv på 5.4 kms-slingan som jag tänkt. Regn från och till hela tiden.
Det gick ändå väldigt bra. Jag orkade dra upp tempot sista 2.5 km och det var mycket skönt att kunna pressa på och känna att det höll. Jag förbättrade min tid på 10.8 km med 1 minut mot förra gången jag sprang där – OCH nu var det ju tunga spår som var plaskblöta. Lovande! Inte för att jag sätter rekord, men det var skönt för mig att känna att jag fixade hela med bra tempo.
Hinner förhoppningsvis springa där 2 ggr till innan jag åker härifrån, och en gång ska jag nog pröva 7 kms-spåret som har slalombacken som avslutning. Hej och hå.
När jag kom hem slökollade vi lite på teve och hittade avslutningen i en Tour de France-etapp. Då hade cyklisterna precis avslutat tungt uppför och skulle utför i 15 km, med en del serpentinkurvor. De kom upp i hastigheter på mellan 70-100 km / hrs!! En så snabbt att han inte fixade kurvan utan körde ut och kanade nerför en slänt. Han klarade sig utan skador, men holy… Jag blir nervös bara jag ser dom.
Arkiverat i:Johanna L, Löpträning, Träningsanläggningar
