I fredags sprang jag i fyrtiofem minuter till ”90210″. Kalorimätaren visade på 600 och jag vet, VET, V-E-T, att jag inte ska stirra mig blind på den där, men det är ändå en indikator på hur hårt jag kör, motstånd x tempo, och även om jag kan halvera antalet förbrukade kalorier är det ändå mångdubbelt fler än om jag suttit hemma i tv-soffan och tittat på ”90210″. Dessutom: starkare hjärta, bättre kondis, vinst för alla, mest för mig.
I ”ISO-dieten” snackas det lite om låg- vs. högintensiv träning. Det konstateras att högintensiv ur viktnedgångssynpunkt eftersom man förbränner kolhydrater och att musklerna fortsätter att förbränna dem även när man klivit av cross trainern (medan lågintensiv träning medför att man förbränner fett när man står på ct:n). Sedan avslutas avsnittet med att författarna skriver att den bästa träningen förstås är den som man utför. Klokt. Det spelar ju ingen roll om jag kör hårt eller lätt på gymet om jag hatar att köra hårt och därför slutar efter tre veckor. Bättre att röra på sig lite än att inte röra på sig alls. Därför kommer jag att med gott samvete träna och titta på ”90210″ samtidigt. Utan teve är cross trainern nämligen inte lika kul. Jag är inte Sporty Spice.
Arkiverat i:Johanna K, Motivation, Redskap
Senaste kommentarer