Jisses vilken träningssvacka jag har hamnat i. Inte ens när jag kommer till gymet är det skoj. Jag bara kör lakonisk uppvärmning och fyra-fem maskiner, släpar benen hem, inget roligt alls. Tror inte att det hjälper med ny musik eller nya träningskläder. Funderar på att byta gym till skolstarten. SATS ligger lika nära och jag inbillar mig att det finns fler pass där. Jag tror att det är det jag behöver ett tag. Hopp och lek till musik som jag aldrig annars skulle lyssna på. Gärna med dansinriktning. På mitt nuvarande gym finns det två-tre pass per dag varav många är mer styrkeinriktade och jag gillar kondispass bättre, nu på sommaren finns många dagar bara ett enda pass att välja på. Och på de få pass som ändå finns är vi aldrig fler än fem. Trist!
Tills vidare äter jag nyttigt och ligger lågt.
Arkiverat i:Johanna K, Motivation (brist på), Träningsanläggningar
Det verkar förresten bli av ett byte mellan oss och en kille med en lägenhet i Alvik. I Alvik ligger SATS, så får vi lägenheten kommer jag förmodligen att börja träna där. Såvida det inte finns något billigare braigt gym vid Alviks torg (SATS är dubbelt så dyrt som mitt nuvarande gym)? Billigt är bra, instruktionstimmar är också mycket bra, men bäst är max 5 minuters gångavstånd.
Arkiverat i:Johanna K, Träning, Träningsanläggningar
Idag tacklade jag Ormbergets slalombacke! Jag hade en hare med mig, min pappa. Hans bästa tid på marathon är 2.58. Sug i er det liksom. Två och femtioåtta. (Det är ju tretimmars som är en magisk gräns. Proffsen från amatörerna. Söndagsjoggarna från distanspass-arna.) Nu var det länge länge sen, men han är fortfarande en löpare.
Hela spåret är alltså 7.4 km långt. Jag har aldrig kört den vändan förr, så vi tog det i avslappnat tempo eftersom jag inte visste hur den var. På slutet, under allra sista 2 km faktiskt, kom först en hemsk och intensiv uppförsbacke (tänk den i Lilljansskogen på Gärdet), och sen slalombacken. Den var mer sugande, så jag gillade den bättre. Jag är mer seg än explosiv…
Nöjde mig inte med det utan körde ett kort spår, 2.6 km efter, totalt 10 kms löpning. Tiden blev 56 min, och jag är himla nöjd med det. Startade från 0 (dvs seg och stel första 1.5 km) och sen det avslappnade tempot. Det kändes aldrig som att det gick för fort eller blev superjobbigt. Och så den tuffa banan. Och ändå 56 min. Jag känner mig mer och mer redo för Midnattsloppet!
På söndag kör vi igen, och jag längtar! Ormberget, mon amour.
Arkiverat i:Johanna L, Löpträning, Träningsanläggningar
Alltså. Ormberget. Det finns en värmestuga där, öppen året runt, och förr i tiden hade den väldigt sunkiga toaletter. Smutsiga, inget papper, ingen tvål, bara kallt vatten. Äckliga alltså. Men nu! Ombyggt! Fräscht klinkersgolv, nya vitvaror, massa papper, tvål, vatten i alla grader. Halleluja! Pricken över i, jag utnämner Ormberget till Sveriges bästa anläggning. För ja, spåren har i alla år varit fantastiskt välhållna.
Jag var där i em. Det har regnat och spögregnat hela dagen, även igår, så jag for dit i en lucka med fint väder. Började ändå regna när jag hunnit första halva varvet, jag blev plaskigt genomblöt. Men det var varmt regn och jag fortsatte springa och tog 2 varv på 5.4 kms-slingan som jag tänkt. Regn från och till hela tiden.
Det gick ändå väldigt bra. Jag orkade dra upp tempot sista 2.5 km och det var mycket skönt att kunna pressa på och känna att det höll. Jag förbättrade min tid på 10.8 km med 1 minut mot förra gången jag sprang där – OCH nu var det ju tunga spår som var plaskblöta. Lovande! Inte för att jag sätter rekord, men det var skönt för mig att känna att jag fixade hela med bra tempo.
Hinner förhoppningsvis springa där 2 ggr till innan jag åker härifrån, och en gång ska jag nog pröva 7 kms-spåret som har slalombacken som avslutning. Hej och hå.
När jag kom hem slökollade vi lite på teve och hittade avslutningen i en Tour de France-etapp. Då hade cyklisterna precis avslutat tungt uppför och skulle utför i 15 km, med en del serpentinkurvor. De kom upp i hastigheter på mellan 70-100 km / hrs!! En så snabbt att han inte fixade kurvan utan körde ut och kanade nerför en slänt. Han klarade sig utan skador, men holy… Jag blir nervös bara jag ser dom.
Arkiverat i:Johanna L, Löpträning, Träningsanläggningar
Senaste kommentarer