Jag har dåliga anlag. Om jag äter tre cashewnötter ökar jag en storlek på jeans och går upp två kilo. Ibland har vi riktiga frossarmiddagar i min familj. Jag gillar ost, jag skulle gärna leva på choklad och vispgrädde.
Samtidigt har jag alltid varit väldigt hoppig. Jag har svårt att sitta stilla, jag vill liksom upp och röra på mig, åtminstone gå utomhus. Helst till skogen. Jag har tränat fotboll, badminton, tennis, pilbåge, jag har paddlat kanot och vandrat. Jag har tränat aerobics, step up, spinning och en funk. Sedan ett halvår sitter jag fast i maskinerna. Jag gillar känslan av att ta i.
Jag är väldigt motiverad. Jag vill må bra, jag vill vara smidig, jag vill kunna klättra i träd och få smällar utan att det gör ont, jag vill vara rörlig nu och när jag är äldre, jag vill att kläderna ska se fina ut på mig, jag vill trivas och jag vill vara bekväm.
Målet är först och främst att jag mår bra av att träna och jag vill fortsätta att må bra. Jag gillar känslan av att ta ut mig, jag är aldrig så lite stressad som efter ett träningspass och jag är tyvärr ofta stressad även om jag överlag är mycket mindre stressad sedan jag började träna regelbundet. Jag vill ha tonade muskler (lagom) och liksom ropa ”Hej snygging!” till mig själv i spegeln, när jag kommer ut ur duschen (vilket det har varit dåligt med sedan jag blev sambo och började äta glass sju dagar i veckan 
). Jag skulle även vilja komma i jeansen som jag kunde ha innan jag träffade min pojkvän. Klassisk relationsfälla: varför blir det så?
Jag tränar helst fem dagar i veckan. Jag tränar mest styrka, men ibland springer jag (inomhus). Jag har två pass med olika muskelgrupper som mitt gym satt ihop åt mig. Jag varvar dessa och jag har märkt stora resultat sedan jag började. Jag har fått stenhård betongrumpa och är mycket starkare.
Obs!
Styrka 1= biceps, axlar, mage, insida lår
Styrka 2 = rygg, benpress och korsrygg.
Styrka 3 = triceps, bröst och baksida lår.
